Jag känner mig förvirrad, vilsen och borta. Jag har aldrig riktigt varit den som velat släppa in folk i mitt liv men när jag väl gjort det har dom alltid stått mig väldigt nära. Men det verkar som att varje gång jag hittar en person som förstår mig, som hjälper mig och finns här för mig så är det något som gör att dom tas ifrån mig. Min närmsta vän som hjälpt mig genom så mycket, låtit mig gråta i hans armar när jag behövt de som mest, bjudit mig på mat när det varit bråk hemma, ja allt, han har flyttat, så från att ha varit 10min bort med bil, är han nu 24h bort med bil.

07/07-2014, tog min underbara vän sitt egna liv. Hon var som en lillasyster för mig. Hon var bara 12 år. Det kom som en chock när jag fick veta, jag sov inte på flera nätter, jag bara grät och stängde in mig. Det slutade med att jag blev så utmattad av att inte få sova elr äta att jag knappt orkade gå. Jag saknar dig dag och natt. På köpet förlorade jag även hennes storebror/min stora kärlek. Han tog hennes död väldigt hårt och blev påmind om henne varje gång han såg på mig. Han sa upp kontakten med mig för snart 1 år sedan. Jag gråter ännu över honom också.

Allt jag har kommit att älska har jag förlorat. Hur mycket mer kommer jag orka ta? Världen rasar över mig och snart faller jag ner på mina knän då mina axlar inte orkar hålla uppe allt länge till.

Loved, missed, never forgotten - Alexandra <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad gör man när allt känns så tomt? När allt känns grått? Man bara vill skrika och gråta men ingenting händer? När man ler åt tanken hur skönt det vore att bara sluta finnas. Är det såhär det känns? Det för så ont att jag inte längre kan känna smärta...

Vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar har man mindre energi. Idag är en sådan dag. Idag orkar jag inte leva. Idag önskar jag att jag vore död. ...

..till nästa vecka. Det är det dummaste jag hört. Någon som lider av depression kommer inte bli frisk över en helg. Om något är trasigt och man lyckas pussla ihop bitarna betyder det inte att man är hel. ...

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till denna blogg. Men vad gör man när det känns som att man slukas i ett svart hål? När man vet att man är anledningen till att saker inte blir som det skulle. Att saker inte blir bra. Att de saker någon sett f...

Det var så längesen. Så längesen men det känns fortfarande som om det vore igår. Det är fem år sen jag pratade med dig. Fem år sen vi hade våran sista konversation. Du visste att det var den sista, jag önskar att jag också visste det. Tyvärr anade ja...