Ensam och övergiven. Det är så det känns. Alla verkar klara sig bra utan mig så jag har slutat försöka stanna kvar. Jag vände mig inte om och gick, nej, jag bara slutade försöka. Jag stannade upp, väntandes för att se, kommer dom fortsätta gå utan att ens slänga en blick tillbaka eller kommer dom vänta med mig. Det är rätt uppenbart att jag ser dom på långt avstånd just nu. Dom väntade inte, dom vände inte tillbaka, dom bara fortsatte gå. Om dom inte känner ett behov av att ha mig med längs sin väg, så är jag inte sur eller arg över det. Jag blir bara besviken på mig själv. Att jag kunde tro, tro att jag skulle gå med. Deras väg är lång, men frågan är när kommer min börja? Eller har jag redan nått vägens ände?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad gör man när allt känns så tomt? När allt känns grått? Man bara vill skrika och gråta men ingenting händer? När man ler åt tanken hur skönt det vore att bara sluta finnas. Är det såhär det känns? Det för så ont att jag inte längre kan känna smärta...

Vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar har man mindre energi. Idag är en sådan dag. Idag orkar jag inte leva. Idag önskar jag att jag vore död. ...

..till nästa vecka. Det är det dummaste jag hört. Någon som lider av depression kommer inte bli frisk över en helg. Om något är trasigt och man lyckas pussla ihop bitarna betyder det inte att man är hel. ...

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till denna blogg. Men vad gör man när det känns som att man slukas i ett svart hål? När man vet att man är anledningen till att saker inte blir som det skulle. Att saker inte blir bra. Att de saker någon sett f...

Det var så längesen. Så längesen men det känns fortfarande som om det vore igår. Det är fem år sen jag pratade med dig. Fem år sen vi hade våran sista konversation. Du visste att det var den sista, jag önskar att jag också visste det. Tyvärr anade ja...