Vad gör man när allt känns så tomt? När allt känns grått? Man bara vill skrika och gråta men ingenting händer? När man ler åt tanken hur skönt det vore att bara sluta finnas. Är det såhär det känns? Det för så ont att jag inte längre kan känna smärtan som fyller min själ.

Vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar har man mindre energi. Idag är en sådan dag. Idag orkar jag inte leva. Idag önskar jag att jag vore död.

..till nästa vecka.

Det är det dummaste jag hört. Någon som lider av depression kommer inte bli frisk över en helg. Om något är trasigt och man lyckas pussla ihop bitarna betyder det inte att man är hel.

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till denna blogg. Men vad gör man när det känns som att man slukas i ett svart hål? När man vet att man är anledningen till att saker inte blir som det skulle. Att saker inte blir bra. Att de saker någon sett fram imot inte blir av. Att man är grunden till det?

Vet inte vart jag ska ta vägen just nu..

Det var så längesen. Så längesen men det känns fortfarande som om det vore igår. Det är fem år sen jag pratade med dig. Fem år sen vi hade våran sista konversation. Du visste att det var den sista, jag önskar att jag också visste det. Tyvärr anade jag ingenting, du var lika glad och underbar som alltid.

Jag är starkare nu än vad jag var då, men jag känner mig endå lika svag. Tiden går fort men det är fortfarande lika tomt utan dig. Dom flesta gångerna ler jag när jag tänker på dig, jag pratar om hur stolt jag är som fick ha dig i mitt liv. Jag önskar du fick veta hur mycket jag såg upp ditt dig, ser fortfarande upp till dig. Du är min hjälte. Men idag rinner tårarna när jag tänker på dig. Jag hoppas du har det bra där i himlen.

See you in heaven

Förlåt. Förlåt för allt, förlåt för att det blev såhär. Förlåt för att jag inte gjorde på ett annat sätt. Förlåt att jag slösade på din tid. Förlåt att jag inte kunde vara bättre. Förlåt för att jag inte var tillräcklig. Förlåt att jag säger förlåt.

Som jag känner dig skulle de inte betyda nått att jag sa förlåt. För, för dig, var jag perfekt. För dig var jag tillräcklig. För dig var jag bra. För dig gjorde jag mitt bästa, för dig var jag bara jag.

Därför säger jag förlåt. Förlåt att jag inte insåg det. Förlåt att jag inte lyssnade på dig. Förlåt att det är försent nu. Förlåt att jag slutade vara bra. Förlåt att jag inte ändrade det när det fortfarande fanns tid. Förlåt att sanden i timglaset hann ta slut.

Förlåt för att jag svek dig..

Jag saknar dig, jag hatar dig, nej, jag hatar att jag älskar dig. Du var den i mitt liv som älskade mig mer än någon annan. Varför var de tvungen att sluta såhär?
Jag vet det har nästan gått ett år sen sist, men jag kan inte hjälpa det. Jag saknar dig.
Jag kan inte önska att få kontakt med dig igen för det vore egoistiskt av mig. Det skulle slita upp gamla sår hos oss båda. Jag önskar bara allting var som förr. Snälla spola tillbaks tiden. Till tiden då allt var som förr. Tiden då jag älskade att älska dig. Varför var det tvungen att sluta såhär?

Vad som än händer så finns du i mitt hjärta.. Du var min första riktiga kärlek och jag är evigt tacksam för tiden jag fick med dig. Men just nu gråter jag om nätterna. För jag hatar att fortfarande älska dig.

Du har säkert gått vidare, så varför kan inte jag. Jag hoppas du mår bra, jag hoppas du är glad. Jag hoppas du ler, skrattar och har det bra. Att trots det slutade såhär, att du inte hatar mig. För jag älskar fortfarande dig.

Hatar att älska dig.

Stunden du hitta nån annan så behövdes ej jag längre? Bra att veta.. Du behöver inte mig längre men de du inte tänkte på var hur mycket jag behövde dig.