Direktlänk till inlägg 24 februari 2016
Några gamla, några nya, på armar, lår och ben. Färre-Mer. Det händer allt för ofta att den mentala smärtan tar över vilket leder till ytterligare ett ärr. Fysiskt smärta finner jag mer hanterbar än mental.
Man ska aldrig säga "Folk som skär sig är fjortisar och attentionwhores". Du vet inte av vilken anledning folk skär sig. Alla har sin egna anledning, sen att det finns dom som enbart gör de för uppmärksamhet är ingen lögn, men bara för att en gör det betyder det inte att alla gör.
Jag får panik och ångestattacker ibland när mina egna tankar fäller krokben på mig och rösten i mitt huvud upprepade gånger säger "Du är värdelös; ful; äcklig; hatad. Varför lever du ännu?". Tills det går så långt att jag gråter och skriker och det känns som att någon rivit ut mitt hjärta och lämnat ett stort blödande hål. Då känns det som en lättnad att känna fysisk smärta, för jag vet att den smärtan kommer att gå över. Även om det är ett heltids jobb att dölja dom. Jag skäms och vågar inte ens tänka tanken på att visa det för folk jag känner.
Att skada mig själv hjälper mig att stå ut. En helt annan level av smärta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | |||||||||
|