Direktlänk till inlägg 23 februari 2016
Att konstant behöva känna smärta.
Att konstant behöva le.
Jag orkar inte le hela tiden. Jag har alltid varit otroligt bra på att dölja min smärta och sorg för andra genom att "le". Dom flesta som tro sig känna mig skulle beskriva mig som "Glad, livfull, sprallig och spontan.". Men allt är bara en fasad. En fasad som blivit sliten med åren och börjar falla samma. Min glada, livfulla fasad, lögnen jag jobbat så hårt för att hålla vid liv, den går sönder. Jag orkar inte längre. All min energi går åt att låtsas. Vem låtsas jag egentligen för? För andra? Eller för mig själv som tycker att jag är misslyckad som mår dåligt?
Jag är inte värd att må dåligt. Det finns andra som har det sämre. Jag borde skämmas.
Dålig... Jag orkar inte med mig själv. Hur kan andra stå ut med min närvaro när jag inte ens själv gör det?
Keep on smiling til you can't smile no more.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | |||||||||
|