Direktlänk till inlägg 23 februari 2016
Desto senare det blir desto mer ångest får jag. Det börjar med något litet- "Jag måste somna tidigt så jag orkar kliva upp när alarmet ringer..". Ångest, jag vill inte, jag vill inte kliva upp när det där jävla alarmet ringer. Jag känner lite panik komma vällandes över mig. Samma sak varje natt.
Jag vet att jag måste sova, men det förstörs av någon tanke.. "Varför gjorde jag sådär för 5år sen? Usch vad pinsamt.." Jag är dålig. Inte bara för det där jag gjorde för 5år sen utan också för det där jag sa tidigare idag. Vad exakt sa jag? Jag minns bara att jag kände mig värdelös efteråt. Värdelös... Vad är meningen med mitt liv? Har jag en mening? Nej.. ? Eller? Varför känns det så tomt isåfall? Ja juste.. sova.. fokusera.
Vad skönt att aldrig behöva vakna igen.
Åh andra sidan gillar jag att känna vinden i håret, regnet mot huden, kylan mot kinderna. Ångest, ångest över att vilja leva, ångest över att vilja dö. Ångest över sömnen. Ångesten är mitt täcke i den mörka kalla natten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | |||||||||
|