Jag har alltid dolt mig bakom mitt hår. Det har aldrig varit super långt och vackert men det har alltid varit tillräckligt för att kunna gömma sig bakom det. Idag i en skräckblandad förtjusningas har jag rakat av mig näst intill hälften av mitt hår. Till en början var ångesten stor, mitt hjärta rusade iväg och jag mådde nästan illa. Ska jah efter alla dessa år göra mig av min trygghet? Vart ska jag kunna gömma mig nu? Även om jag vet att jag lär tänka annorlunda så säger jag spontat, jag ska inte behöva gömma mig. Ingen ska. Man måste utmana sig själv för att kunna gå frammåt. Att klippa av sig håret är en stor utmaning för mig.

Ska jag skratta eller gråta?

 

Malin

24 mars 2016 17:13

är väldigt impulsiv..det hör till den sjukdom jag har.
hade en impulsiv period för ointe så jätte länge sen.
då jag rakade av allt hår på sidorna,ovanför öronen..
typ side cut tror jag det heter..men ångrade mej efteråt.
men det vara bara att gilla läget..nu har det hunnit växa ut 5 cm.
jag ska aldrig aldrig låta mitt impulsiva jag klippa/raka håret .

http://www.pittkvist.bloggagratis.se

depressionenstyrmig

25 mars 2016 00:22

Jag har typ gjort sidecut fast ändå inte, har rakat underhåret sida till sida. Jag har mina små stunder när jag ångrar mig grovt sen andra små stunderna när jag tänker "det är bara hår, det växer ut igen."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad gör man när allt känns så tomt? När allt känns grått? Man bara vill skrika och gråta men ingenting händer? När man ler åt tanken hur skönt det vore att bara sluta finnas. Är det såhär det känns? Det för så ont att jag inte längre kan känna smärta...

Vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar har man mindre energi. Idag är en sådan dag. Idag orkar jag inte leva. Idag önskar jag att jag vore död. ...

..till nästa vecka. Det är det dummaste jag hört. Någon som lider av depression kommer inte bli frisk över en helg. Om något är trasigt och man lyckas pussla ihop bitarna betyder det inte att man är hel. ...

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till denna blogg. Men vad gör man när det känns som att man slukas i ett svart hål? När man vet att man är anledningen till att saker inte blir som det skulle. Att saker inte blir bra. Att de saker någon sett f...

Det var så längesen. Så längesen men det känns fortfarande som om det vore igår. Det är fem år sen jag pratade med dig. Fem år sen vi hade våran sista konversation. Du visste att det var den sista, jag önskar att jag också visste det. Tyvärr anade ja...