Du sa att du älskar mig. Du sa att du hoppas jag hittar någon som älskar mig lika mycket som du gör. Men om du älska mig så mycket, varför lämnade du mig. Jag kan inte leva ett liv utan dig. Jag vill ha dig. Jag saknar dig.
Jag önskar du vore här igen.
Ingen har älskat mig som du.. Alla har bara hatat mig, du är den första som älskat mig. Du tog med mitt hjärta när du lämnade mig.

Jag orkar inge mer.

Jag drömde om dig inatt. Du skrev till mig och allting blev bra, som förr. Allting blev okej igen. Jag grät men samtidigt kunde jag le. Jag grät för att jag var lycklig. När jag vaknade igen insåg jag att allt var en bluff. Dom säger att man känner skräck i mardrömmar, men det jag just vaknade ifrån var exakt det. En mardröm. Det var inte sant, det var som att något ryckt ut mitt redan tasiga hjärta och total mosat det.
Tårarna började rinna ner för mina kinder. Det gör så ont, där jag engång hade ett hjärta är nu bara ett stort tomt hål. Saknaden är stor. Jag önskar vi kunde backa tillbaka i tiden där allting var bra. Och stanna där förevigt.

Det vore en riktig dröm.