Jag saknar dig, jag hatar dig, nej, jag hatar att jag älskar dig. Du var den i mitt liv som älskade mig mer än någon annan. Varför var de tvungen att sluta såhär?
Jag vet det har nästan gått ett år sen sist, men jag kan inte hjälpa det. Jag saknar dig.
Jag kan inte önska att få kontakt med dig igen för det vore egoistiskt av mig. Det skulle slita upp gamla sår hos oss båda. Jag önskar bara allting var som förr. Snälla spola tillbaks tiden. Till tiden då allt var som förr. Tiden då jag älskade att älska dig. Varför var det tvungen att sluta såhär?

Vad som än händer så finns du i mitt hjärta.. Du var min första riktiga kärlek och jag är evigt tacksam för tiden jag fick med dig. Men just nu gråter jag om nätterna. För jag hatar att fortfarande älska dig.

Du har säkert gått vidare, så varför kan inte jag. Jag hoppas du mår bra, jag hoppas du är glad. Jag hoppas du ler, skrattar och har det bra. Att trots det slutade såhär, att du inte hatar mig. För jag älskar fortfarande dig.

Hatar att älska dig.